torsdag 12 februari 2009

Gapskratt eller småfniss




Själen mår bra av att skratta. Om man behöver lite extrahjälp kan man alltid ta en bok till hjälp. En gammal favorit som fått ny aktualitet är Jerome K Jeromes Tre män i en båt. Den finns som CD-bok och måste vara härlig att få uppläst för sig. Jag tittade på första avsnittet av TV-serien Tre män i en ny båt som handlar om tre galna engelsmän som följer i samma roddspår och skrattade faktiskt hjärtligt åt den med. Jag var lite tveksam till att börja med men kapitulerade efterhand. Här är länk om ni vill veta mer http://www.tv4.se/1.822201?episodeId=1.822202




En annan, i en helt annan genre är May contain nuts av John O´Farrel. På svenska. Jag läste den på en flygresa och grannen måste ha undrat vad jag läste för jag kunde inte låta bli att skratta högt. Som övernitisk, kontrollerande, medelklassmamma kunde jag inte undgå att till min fasa ibland känna igen mig. Hu.


En annan - som väl nu nästan kan räknas som klassiker fast den levt i det fördolda ett tag - är Garp och hans värld av John Irving. Jag och mina vänner vi levde med Garp länge i slutet av 70-talet. Skrattade, grät och njöt.


Har ni fler skrattips så dela med er - jag vet att jag behöver skratta nu när vintern sugit musten ur mig. Jag tror jag ska botanisera i hyllorna - är snart klar med Toffs bok (tråkigt nog) - och se om inte jag kan hitta något att skratta åt.

1 kommentar:

  1. Något att skratta åt - E.M. Delafields böcker om the Provincial Lady (Diary of a Provincial Lady och efterföljare). Böckerna består av huvudsakligen korta dagboksanteckningar om the Provincial Ladys vardagsliv på den småborgerliga engelska landsbygden på 1930-talet och framåt. Mycket dråpligheter och sarkasm, definitivt uppiggande! Uppiggande och även humoristisk, men även ett balsam för själen, är Elizabeth von Arnims "Enchanted April" från ca 1920. Om fyra engelska kvinnor från mycket olika bakgrunder som inte känner varandra, men som hyr ett litet italienskt slott ihop under april månad. Deras olika personligheter och bakgrunder leder till en hel del humoristiska (och tragikomiska) situationer. Varning dock för att läsningen kan leda till mycket starka begär efter att få tillbringa en hel vårmånad i en medelshavsträdgård och läsa böcker under det blommande blåregnet... Filmatiseringen från 1990-talet är också ett skrattpiller - trodde maken skulle tycka det var en sliskigt romantisk historia, men han skrattade mer än på länge!
    Hälsningar Ms Lauschus

    SvaraRadera

LÄSSUGEN? SÖK HÄR!