Nostalgi igen

Är det någon som minns Ensam, Nalleminstingen och Brumbo? Kanske godanerna eller Skrivbordsgrottan? Kraxebraxerna? Om ni gör det har ni läst Gunnel Lindes Fröken Ensam Hemma åker gungstol. Jag vet inte varför den är så väldigt speciell för mig. Men den tillhör en av mina absoluta läsupplevelser som barn. Jag kan liksom fortfarande förnimma känslan av den. Jag ägde aldrig boken som barn utan lånade den (om och om igen) på bibblan. Jag köpte den när den kom i nytryck 1993, för att mina barn skull kunna läsa den och blev extra glad när jag en gång för 12 år sedan fick möjlighet att lyssna på Gunnel Linde när hon berättade om sina mamma-böcker. Jag var förutseende nog att ta med mig boken och fick den då dedicerad till mina tre barn. Men tror ni någon av de har läst den? Nej då. Trots att alla tre är goda läsare har ingen av dem velat läsa om föken Ensam Hemma. Jag vet att jag någon gång försökte läsa högt för dem, men de bad mig sluta för den var så tråkig!? Så kan det gå när man försöker dela med sig av sina läsupplevelser. Som tur är har vi delat en hel massa andra. Förutom Fröken Ensam Hemma är mina Gunnel Linde-favoriter Med Lill-Klas i kappsäcken, Den olydiga ballongen och Rädda Joppe- död eller levande. Den sistnämnda är nästäntill outhärdligt spännande för en i gosedjursåldern. Jag tror inte heller barnen nu skulle uppskatta TV-programmen om Pellepennan och Suddegumman lika mycket som jag gjorde. Här ett klipp från TV-serien om Joppe: http://www.youtube.com/watch?v=97yZ4YWF5GQ