Rapport

Ursäkta att det dröjt! Dante har tagit en del tid men vi har dessutom haft LAN härhemma. Sonen har haft åtta kompisar hemma ett par dagar för att spela WOW tillsammans, Dvs. World of Warcraft för er som inte vet. Pojkarna belamrade hela övervåningen så det var ingen idé ens att försöka komma fram till datorn. (Min egen bärbara har slutat fungera).

Jaghar hunnit med att läsa lite i alla fall. Jag läste ut The end of Mr Y - Jag tyckte inte så mycket om den som jag trodde att jag skulle göra. Den liksom spårade ur efter ett tag. Nu har jag i stället börjat läsa Morden i Betlehem av Matt Rees. En mordgåta och en fascinerande inblick i det moderna Betlehem. Det känns lite extra intressant eftersom jag ska resa till Israel snart och då hoppas få tillfälle att i slla fall besöka Födelsekyrkan i Betlehem.

Vi ska kanske titta på deckare i kväll. Wallander på engelska!? Jag tycker mycket om Kenneth Brannagh som spelar Wallander i BBCs produktion av Henning Mankells deckare - men det känns ju lite lustigt med en engelsktalande Wallander i "Skoani".

Romandags

Den senaste veckan har jag läst dels en av mina hyllvärmare (trist visade det sig) Kate Atkinsons De Vilseförda. Jag tycker helt enkelt inte om hennes sätt att skriva. Jag har tidigare läst någon annan också och var tveksam till den också - så nu är det slut med henne. Blir inga fler. Efter det blev jag lite deckarsugen så då tog jag tag i en tidig Peter Robinson, Wednesdays Child, helt ok, lite som att återse en gammal vän. Det är bara lite förvirrande för i den här är han ju fortfarande gift och barnen är struliga tonårsbarn.

Nu har jag bestämt mig för att läsa en RIKTIG ROMAN hoppas jag. Av någon anledning har det inte blivit av att börja på den trots att jag köpte den när den gavs ut eftersom den verkade riktigt bra. Nu finns den i pocket. Jag talar om Ulrika Kärnborgs MYRRHA. En berättelse om Hannah Cullwicks och Arthur Munbys osannolika kärlekshistoria som kom att kasta sin skugga över Englands societetskretsar ända in på 1950-talet. Spännande!

Födelsedagar

Om ni undrar varför jag har tagit bort 52 samtal med en terrier och Jag vill inte dö jag vill bara inte leva från min önskelista så beror det på att vi har firat födelsedagar här hemma. Visserligen inte min, utan makens och sonens. Och maken fick dessa båda böcker i present (inte av mig) så nu har vi dem hemma. Maken och vovven går varje dag långpromenad på morgonen (kanske kommer det 365 samtal med en Lagotto så småningom... ) Jag tror att maken blev inspirerad av Sir Fiennes strapatser i Antarktis för dagens morgonpromenad tog de över isen på viken.

BOKREA

Nu är det snart dags för årets bokrea. Det spelar inte så stor roll för mig eftersom jag inte köper några böcker i år. Jag har faktiskt inte köpt så mycket på senare års bokreor. De böcker jag har varit intresserad av har jag köpt ändå under året. Sen tycker jag att de blivit allt tristare. Förr kunde man göra roliga fynd, men nu ser det i stort sett likadant ut överallt. Jag har inte sett någon katalog ännu men nätboklådorna skickar e-post. Ett litet axplock av vad som bjuds kommer här. Skrivet i eld kunde jag inte lägga ifrån mig - skottland, isolerad i storm på öde ö, mord...
Laxfiske i Jemen är engelsk samtidssatir av högsta klass.
Nu ska jag sjunga milda sånger var fin och vemodig. Bra.
Ian Rankin är alltid en stor favorit.
Välj och vraka!

Gapskratt eller småfniss

Själen mår bra av att skratta. Om man behöver lite extrahjälp kan man alltid ta en bok till hjälp. En gammal favorit som fått ny aktualitet är Jerome K Jeromes Tre män i en båt. Den finns som CD-bok och måste vara härlig att få uppläst för sig. Jag tittade på första avsnittet av TV-serien Tre män i en ny båt som handlar om tre galna engelsmän som följer i samma roddspår och skrattade faktiskt hjärtligt åt den med. Jag var lite tveksam till att börja med men kapitulerade efterhand. Här är länk om ni vill veta mer http://www.tv4.se/1.822201?episodeId=1.822202

En annan, i en helt annan genre är May contain nuts av John O´Farrel. På svenska. Jag läste den på en flygresa och grannen måste ha undrat vad jag läste för jag kunde inte låta bli att skratta högt. Som övernitisk, kontrollerande, medelklassmamma kunde jag inte undgå att till min fasa ibland känna igen mig. Hu.

En annan - som väl nu nästan kan räknas som klassiker fast den levt i det fördolda ett tag - är Garp och hans värld av John Irving. Jag och mina vänner vi levde med Garp länge i slutet av 70-talet. Skrattade, grät och njöt.

Har ni fler skrattips så dela med er - jag vet att jag behöver skratta nu när vintern sugit musten ur mig. Jag tror jag ska botanisera i hyllorna - är snart klar med Toffs bok (tråkigt nog) - och se om inte jag kan hitta något att skratta åt.

Nä, nu ger jag upp

Jag lånade för ett tag sedan boken om Hajbyaffären Ers majestäts olycklige Kurt. Jag har börjat lite smått i den men inte kommit någon vart och när jag såg den som ljudbok på biblioteket slog jag till. Av någon anledning blir jag bara irriterad. Tycker inte om språket, tycker inte om sättet att skriva berättelsen, tycker inte om den helt enkelt - så nu struntar jag i den. Jag tror att det var först när jag passerat 40-strecket som jag insåg att man faktiskt inte MÅSTE läsa färdigt böcker man börjat på. Ibland kan det väl helt enkelt vara så att det bara är fel tillfälle och då kan man väl försöka igen. Vissa böcker förstår man också instinktivt att de är värda att läsa till slut även om det kanske går lite trögt ibland och vissa böcker förstår man först när man läst färdigt. Ni vet de där som slutar med ett stort Aha! och man får lust att helt enkelt börja om från början igen för att se romanen i ett nytt ljus (upplyst skimmer). Till exempel Någonting har hänt av Joseph Heller,The Magus av John Fowles eller Kärlekens historia av Nicole Krauss.

Åh, vad bra den är!

Jag fick tre paket med posten i går - en av de stora fördelarna med BookMooch. Alltid kul med paket. När jag öppnade det tredje blev jag lite konfunderad eftersom det innehöll ett .... paket!

I paketet låg Toffs bok och ett kort med hälsning "från en vän ur bloggosfären". Jag tyckte mig känna igen handstilen och anade vem min vän var. Jag ringde och tackade men fick ingen riktig klarhet. TACK min vän - jag blev jätteglad!

Eftersom jag precis avslutat The Private Patient kunde jag börja läsa direkt. Vilken bok! Jag känner mig alldeles upprymd. Intelligent och rolig, tankeväckande och fascinerande. Kort sagt MYCKET BRA! Det var länge sedan jag kände en sådan lust att bara släppa allt för händer och bara läsa och läsa. Jag känner mig redan ledsen över att den kommer att ta slut. Kalle, hoppas du håller på med nästa!

Återfunnen favorit

Jag har länge gått och funderat på var min bok Scene of the Crime - A Guide to the Landscapes of British Detective Fiction tagit vägen. Jag har inte haft något minne av att jag lånat ut den men jag har inte sett den på jättelänge. Letade lite sporadiskt i höstas innan vi skulle åka till London, men hittade den inte. Har till och med funderat på att försöka få tag i en ny. MEN! Plötsligt i går när jag höll på att sortera lite biblioteket så stod den där! Den hade halkat bakom. Vad glad jag blev!

Det är väl ingen bok man läser från pärm till pärm utan mer tar sig en godbit då och då. Kartor, foton, författare, böcker och anekdoter fördelade på 13 kapitel. Författarindex och platsindex. Den är skriven av Julian Earwaker och Kathleen Becker med förord av P D James och är utgiven 2002 av Aurum press. Finns på Amazon co uk om man är intresserad.

Oförglömlig upplevelse

I kväll ska jag gå till stadens konserthus och lyssna på Carl-Johan Vallgren. Jag har inte hört något förut så det ska bli jättespännande. Återkommer med rapport. Kanske blir det lika minnesvärt som i höstas då jag lyssnade på Bruno K. Öijer. Jag läser en del lyrik - men inte så mycket och letar väl inte aktivt efter det på samma sätt som annan litteratur. Jag kände ju till hans namn men har aldrig varit intresserad. Sen såg jag en intervju med honom inför utgivningen av hans nya diktsamling SVART SOM SILVER. Han läste dikten SÅ FÅ och sen var jag såld. Jag köpte den och ville genast få tag i hans äldre också.

Det var en fantastisk upplevelse att se och höra honom läsa sina dikter. SVT sände från Södra Teatern i Stockholm. Ett klipp ligger ute till och med den 14 februari, så passa på och titta:

http://svtplay.se/v/1391043/bruno_k_oijer_pa_sodran/lyrikperformance

Här är också länk till hans hemsida: http://www.brunok.se/

Nostalgi igen

Är det någon som minns Ensam, Nalleminstingen och Brumbo? Kanske godanerna eller Skrivbordsgrottan? Kraxebraxerna? Om ni gör det har ni läst Gunnel Lindes Fröken Ensam Hemma åker gungstol. Jag vet inte varför den är så väldigt speciell för mig. Men den tillhör en av mina absoluta läsupplevelser som barn. Jag kan liksom fortfarande förnimma känslan av den. Jag ägde aldrig boken som barn utan lånade den (om och om igen) på bibblan. Jag köpte den när den kom i nytryck 1993, för att mina barn skull kunna läsa den och blev extra glad när jag en gång för 12 år sedan fick möjlighet att lyssna på Gunnel Linde när hon berättade om sina mamma-böcker. Jag var förutseende nog att ta med mig boken och fick den då dedicerad till mina tre barn. Men tror ni någon av de har läst den? Nej då. Trots att alla tre är goda läsare har ingen av dem velat läsa om föken Ensam Hemma. Jag vet att jag någon gång försökte läsa högt för dem, men de bad mig sluta för den var så tråkig!? Så kan det gå när man försöker dela med sig av sina läsupplevelser. Som tur är har vi delat en hel massa andra. Förutom Fröken Ensam Hemma är mina Gunnel Linde-favoriter Med Lill-Klas i kappsäcken, Den olydiga ballongen och Rädda Joppe- död eller levande. Den sistnämnda är nästäntill outhärdligt spännande för en i gosedjursåldern. Jag tror inte heller barnen nu skulle uppskatta TV-programmen om Pellepennan och Suddegumman lika mycket som jag gjorde. Här ett klipp från TV-serien om Joppe: http://www.youtube.com/watch?v=97yZ4YWF5GQ

Vårkänslor

Jag tittade på reprisen av det första avsnittet av Engelska trädgårdar i går kväll. So very english! Härligt. Allteftersom våren (faktiskt) närmar sig börjar det suga i trädgårstarmen. Inte efter att jobba utan mera att planera, läsa och fundera. Det är inte utan anledning jag av vänner fått boken Latmansträdgården. Har också Trädgård för ovana och fick senast av min syster Short cuts to beautiful gardens. Annars är min senaste trädgårdsboksfavorit den helt fantastiska Klosterträdgårdar - Himmelska platser på jorden av Lena Israelsson som jag köpte i den lilla, välsorterade och överfulla St. Sigfrids boklåda på Berget i Rättvik. Så nu vill jag anlägga en Mariaträdgård. Förutom den månskensträdgård som varit på gång länge. Nåja drömma måste man väl få göra.

"Den som äger en trädgård och en boksamling saknar intet"

Cicero

Myskväll

NU har jag varit på biblioteket och hämtat The Private Patient av PD James - an Adam Dalgleish Mystery. Jag ser fram emot en skön kväll med den och en kopp te i min egeninköpta London Teapot från The Tea House i Covent garden. Jag hade hoppats hitta en ny tekopp också men det gjorde jag inte. Den måste vara stor men i tunt porslin och så måste den kännas bra i handen. Jag får helt enkelt fortsätta leta.

Deckare igen...

Jag gillar deckare. Det har väl inte undgått någon. De senaste åren har marknade i Sverige formligen översvämmats av mer eller mindre bra svenska deckarförfattare. Inte minst kvinnliga sådana. En av de bättre som också hållit samma stil sedan debuten 1999 är Kjell Eriksson. Jag har precis lyssnat klart på hans senaste Svarta lögner, rött blod i uppläsning av Katarina Ewerlöf. Han tillhör inte egentligen någon av mina riktiga favoriter men jag läser honom ändå när det kommer en ny. Det är roligt att läsa om Uppsala, lagom spännande historier - inte allt för skruvade. Det är också alltid roligt att få följa huvudpersonen Ann Lindell och hennes kolleger.

Här är länk om ni vill veta mer:http://www.ordfront.se/Bocker/Varaforfattare/KjellEriksson.aspx

För övrigt kunde väl Trafiksäkerhetsverket satsa på att ge ut bra, billiga och lagom spännande ljudböcker. Jag kör i alla fall mycket lugnare när jag lyssnar - det är ju ingen brådska att komma fram. Ibland är det ju nästan värt att ta en extra sväng bara för att hinna lite till. Eller...?

Läsa om igen

Jag läser ytterst sällan om böcker men jag har en hylla där mina tänkbara omläsarböcker står. En av dem som jag har gått och tänkt på länge är Kerstin Ekmans Händelser vid vatten. Jag läste den när den gavs ut 1993 och tyckte då att den var fantastiskt bra. Spännande, trolsk och gåtfull. Frågan är väl bara om man blir besviken vid en omläsning. Det är så mycket som har betydelse för hur man upplever en bok. Var man befinner sig i livet, hur mycket tid man har, hur koncentrerat man kan läsa och en massa annat. Men en omläsning kan ju tvärtom ge en helt ny läsupplevelse. Det största problemet med omläsning är väl annars för min del att jag aldrig hinner i fatt allt det nya jag vill läsa. Jag hoppas dock att det här året ska bli min chans att läsa i fatt och vem vet - kanske läsa om också...

Boken belönades både med Augustpriset och Svenska Deckarakademiens pris för bästa svenska deckare. Fast den är så mycket mer än en deckare.

Ny deckare

Innan jag började på SELMA-boken passade jag på att läsa en ny deckare som jag köpte i Uppsala före jul, The Blood detective av Dan Waddell. Såvitt jag vet finns den ännu inte på svenska. (Borde vara något för Minotaur). Den var rolig för det var ett nytt grepp att låta en släktforskare bistå polisen. Motiven för de spektakulära och hemska mord som begås i Notting Hill i London visar sig ligga långt tillbaka i tiden. Spännande och på köpet får man i sig lite Londonhistoria och en inblick i släktforskningens värld. Jag ser fram emot nästa. Lättläst - en typisk söndagseftermiddagsbok. Så hitta ett exemplar till nästa söndag. Glöm inte att ta vara på söndagsfriden!


Vill du läsa mer är länken här: http://www.danwaddell.net/

Nästa i serien heter Blood Atonement och kommer ut någon gång i år enligt Penguin.

P D James - fantastisk lady

När jag skrev om dystopier kom jag att tänka på en annan mycket bra roman, nämligen Children of men (Människors barn) av P D James. En ganska otäck framtidshistoria som också blivit filmatiserad. Annars är ju P D James mest känd för sina deckare. 16 stycken har hon skrivit, varav de flesta om kommisarie Dalgleish. Den första Cover her face (Slut hennes ögon) kom ut 1962 i England men först1991 i Sverige. Den första som gavs ut i Sverige var An unsuitable job for a woman (Ett opassande jobb för en kvinna) som kom 1974 och som jag läste då. Den senaste (inte den sista får vi hoppas) The private patient (Patienten) kom förra året. Den svenska översättningen kommer i vår. Jag har ännu inte läst den (engelska) men står på köplats 1 på biblioteket, så snart så. Om sitt långa och händelserika liv har hon själv skrivit i sina memoarer Time to be in Earnest (Dags att bruka allvar).

TV-serierna har gått i repris för inte så länge sedan. Tänk vilken skillnad i tempo det är fast de inte är så gamla. Jag är säker på att om de skulle göras nu så skulle man klämma ihop varje bok till en och en halv timmes avsnitt eller något sådant. Det hade ju blivit något helt annat! Varför har vi så bråttom?

Mera om Toffs bok

Författaren själv har skrivit till mig att han tycker det är roligt att jag skrivit om hans bok på bloggen och mycket riktigt påpekat att alla recensioner inte alls varit lika kritiska som Svenska Dagbladets. Så till exempel Expressens som jag länkar till här.

http://stockholm.expressen.se/kultur/1.1445031/kalle-dixelius-toffs-bok-med-kommentarer-av-muham-bentson

Nu är jag om möjligt ännu mer nyfiken på Toff och hans värld. Kanske kan jag förmå maken att ge den till mig som en liten extrapresent (men det kanske är fusk?)

Vi såg en annan konstnärs bild av dystopi på Tate Modern i höstas nämligen installationen TH.2058 av Dominique Gonzales-Foerster. Ljudet av oupphörligt regnande fanns där hela tiden och var en del av upplevelsen. Sevärd! Pågår t.o.m. april 2009.

Oj oj oj, nu blir det svårt...

Läste i SvD i går om en ny bok som fick mig att börja försöka fundera ut en ursäkt för att genast rusa till närmaste boklåda i dag. (eftersom vi får tidningen 800 meter från vägen läser jag aldrig dagens tidning till frukost - därav förseningen). Men jag lyckades hejda mig och sätter istället upp den på min önskelista. Boken som nästan fick mig på fall är Stefan Eklunds 52 samtal med en terrier.

Såhär står det på utgivande förlaget Cordias hemsida: "Den här morgonen talade vi om att avstå. Svante, terriern, hade fattat ett beslut. - Det finns så mycket man bör säga nej till, sade han och bejakade en av sin kropps mest repetitiva funktioner. - Ja, sade jag. Horace Engdahl har sagt... - Är du medveten om hur ofta du börjar en mening så där? sade Svante.

Under 52 morgonpromenader i ett gråregnigt Borås samtalar terriern Svante och hans husse Stefan om livet, kärleken och konsten, om sprit, fotboll och mat och om litteraturens roll i tillvaron. Vi får följa deras kärleksfulla gnabbande ända fram till det definitiva slutet.

"Det behövs en hund för att allt det mänskliga i kulturens värld ska uppenbaras!" Ur förordet av Göran Greider. Oemotståndligt eller hur?

Vad vi har läst

Jag såg att det var svårt att se på bilderna, så här kommer ett urval av vad vi läst genom åren:

Rönndruvan glöder av Stewe Claeson, Imago av Eva-Maria Liffner, Bröllopsbesvär av Stig Dagerman, Pojkår av JM Coetze, Kärlekens väv av Ahdaf Soueif, Kärlek i kolerans tid av Gabriel Garcia Marquez, Nässlorna blomma av Harry Martinsson, Valfri bok av Barbara Voors, Valfri bok av PO Enquist, Sugar av Michel Faber, Valfri bok av Björn Ranelid, Följ alltid Cecilias exempel av Stig Claesson, Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, Gregorius av Benght Ohlsson, Jag minns att jag sprang av Ron McLarty, Lördag av Ian McEwan, Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda, Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger, Att leva av Yu Hua, Regissören av Alexander Andorihl, Montecore av Jonas Hassan Khemiri, Den natten de hängde Ruth Ellis av Margaretha Strömstedt, Storm över Frankrike av Iréne Nemirowsky, Undantaget av Christian Jungesen, Valfri bok av Mare Kandre, Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Saffron Foer, Boken om San Michele av Axel Munthe, Valfri bok av Doris Lessing, Mödrar och söner av Theodor Khalifatides, Den stundande döden av Carl-Henning Wijkmark, Färden genom Mangrovern av Marise Condé, Rosen på tistelön av Emelie Flygare-Carlén, Valfri bok av Jenny Diski, Maken av Gun-Britt Sundström, Kärlekens historia av Nicole Krauss, Dag av Björn Runberg, När tiden tog slut av Göran Sahlberg, Simtag av Jessika Berglund, Guernseys litteratur- och potatisskalspajsällskap av Mary Anne Shaffer, Valfri bok av Haruki Marukami.

Imonerande va! Tänk vad mycket vi har läst! Till nästa gång ska vi som jag redan berättat läsa Konspirationen mot Amerika av Philip Roth. Vi har inte ätit potatisskalspaj men standard är te, smörgås och om lusten fallit på, någon god kaka.

Bokcirkel

Den 13 oktober 2003 startade jag en bokcirkel. Vi är nu sju medelålders (får man väl säga)kvinnor som träffas ungefär varannan månad. Det är SÅ roligt. Vi har lärt känna varandra och pratar förstås inte bara böcker. Vi har valt böcker på lite olika sätt. De första åren bestämde vi gemensamt vad vi skulle läsa, men sista åren har vi gjort så att den vi träffas hos har fått bestämma bok. Det är alltid spännande att få se vad det blir. Det har också gjort att vi har fått läsa sådant som vi kanske annars inte själva hade valt. En väldig blandning har det blivit - vilket framgår at bilderna.

Vi har också alltid en Våravslutning när vi åker iväg på någon utflykt. Vi har bland annat varit på Dagermangården i Älvkarleby och fick där en fantastisk upplevelse tack vare Bengt Söderhäll och Urban Forsgren. Vi har också varit i Stockholm på Strindbergmuseet och i Leksand på Hildasholm. Vi håller just nu på att fundera vad vi ska hitta på i vår.

Vi firade alltså fem-årsjubileum förra året och under åren har vi funderat på vad vi ska kalla oss. Plötsligt kom jag på det och föreslog för mina läskamrater att vi ska kalla oss för SELMA. Efter Lagerlöf förstås men också efter våra initialer. Så nu är vi Bokcirkeln SELMA!