Deckare igen...

Jag gillar deckare. Det har väl inte undgått någon. De senaste åren har marknade i Sverige formligen översvämmats av mer eller mindre bra svenska deckarförfattare. Inte minst kvinnliga sådana. En av de bättre som också hållit samma stil sedan debuten 1999 är Kjell Eriksson. Jag har precis lyssnat klart på hans senaste Svarta lögner, rött blod i uppläsning av Katarina Ewerlöf. Han tillhör inte egentligen någon av mina riktiga favoriter men jag läser honom ändå när det kommer en ny. Det är roligt att läsa om Uppsala, lagom spännande historier - inte allt för skruvade. Det är också alltid roligt att få följa huvudpersonen Ann Lindell och hennes kolleger.

Här är länk om ni vill veta mer:http://www.ordfront.se/Bocker/Varaforfattare/KjellEriksson.aspx

För övrigt kunde väl Trafiksäkerhetsverket satsa på att ge ut bra, billiga och lagom spännande ljudböcker. Jag kör i alla fall mycket lugnare när jag lyssnar - det är ju ingen brådska att komma fram. Ibland är det ju nästan värt att ta en extra sväng bara för att hinna lite till. Eller...?