Söndagsfunderingar

Det blev en bra kväll i går. Carl-Johan Vallgren framförde en blandning av sin musik och läste ur sin nya roman Kunzelmann & Kunzelmann. Både jag och min dotter fick mersmak. Men hur skulle jag göra? Hans roman var ju förstås till försäljning och han skulle signera efter föreställningen. Kanske det var ett godtagbart undandtag från bokköpstoppet? Näej, inte egentligen. Men plötsligt kom jag på den lysande och fiffiga lösningen! Jag köpte boken åt min dotter. Så nu har hon ett signerat exemplar med hälsningar från författaren. Nu kan hon alltid minnas vår kväll med CJV den 7 februari 2009.

För övrigt gjorde jag reflexionen att vi oftare borde läsa högt för varandra. Vi läste högt en hel del när barnen var mindre, även om det inte alltid var så lätt att hitta något som alla tyckte om. Men nu är det länge sedan. Synd. Undrar vad familjen skulle säga om jag föreslog en stilla högläsningskväll framför brasan? Tveksamt.

Nåväl, nu bär det av till kyrkan, sen får det bli hundpromenad i snöyran och sen lite PD James igen. - Ett stort hus på landet, en förhistorisk stenformation a la Stonehenge med vidhängande myt om levande bränd häxa som går igen, mystiska ljussken på heden och ett (hittills) mord. Kan det bli bättre?