Ingen läsro

DANTE NIO VECKOR

Här hemma hinns det inte med just någonting just nu. Plötsligt i fredags blev vi med valp. Det passade bra att ta hem honom "till låns" för att se om det skulle fungera bra med vår stora hund ETTORE och med oss. Han behövde komma ut och lufta sig lite. Vi kallar honom DANTE eftersom han ju är italienare. Full fart, ingen läsro. Ettore finner sig och låter Dante dra honom i öronen, bita honom i pälsen och klättra på honom. ALLT är spännade och skall undersökas. Pust - jag hade glömt hur jobbiga de är. Sen plötsligt tar all energi slut och han faller ihop i en hög och bara somnar. Vi får väl se om han blir kvar ....

PS. Vi tittade på filmen Damernas detektivbyrå i går kväll - BRA, lågmält smårolig.D.S

Födelsedagar

Om ni undrar varför jag har tagit bort 52 samtal med en terrier och Jag vill inte dö jag vill bara inte leva från min önskelista så beror det på att vi har firat födelsedagar här hemma. Visserligen inte min, utan makens och sonens. Och maken fick dessa båda böcker i present (inte av mig) så nu har vi dem hemma. Maken och vovven går varje dag långpromenad på morgonen (kanske kommer det 365 samtal med en Lagotto så småningom... ) Jag tror att maken blev inspirerad av Sir Fiennes strapatser i Antarktis för dagens morgonpromenad tog de över isen på viken.

Äventyrare

Sir Ranulph Fiennes var den första att ta sig ytledes till båda polerna, han var den första som utan hjälp korsade Antarktis. Han fick sluta i sitt SAS förband efter att ha misskött sig ,men fick efter att ha tjänstgjort i Sultanen av Omans armé ta emot landets tapperhetsmedalj för aktiv tjänst 1971. Han har lett fler än 30 expeditioner och han sprang 2003 sju maratonlopp på sju dagar i sju kontinenter för att samla in pengar till the British Heart Foundation. 1993 fick han ta emot the Order of the British Empire (OBE). Han berättar om sitt liv i självbiografin med den oemotståndliga titeln Mad, Bad & Dangerous to Know. Den får bli härlig söndagsläsning i dag.

Han har också skrivit en underbar vovve-biografi om Jack Russell-terriern som följde honom - Boothie the Polar Dog.

Oj oj oj, nu blir det svårt...

Läste i SvD i går om en ny bok som fick mig att börja försöka fundera ut en ursäkt för att genast rusa till närmaste boklåda i dag. (eftersom vi får tidningen 800 meter från vägen läser jag aldrig dagens tidning till frukost - därav förseningen). Men jag lyckades hejda mig och sätter istället upp den på min önskelista. Boken som nästan fick mig på fall är Stefan Eklunds 52 samtal med en terrier.

Såhär står det på utgivande förlaget Cordias hemsida: "Den här morgonen talade vi om att avstå. Svante, terriern, hade fattat ett beslut. - Det finns så mycket man bör säga nej till, sade han och bejakade en av sin kropps mest repetitiva funktioner. - Ja, sade jag. Horace Engdahl har sagt... - Är du medveten om hur ofta du börjar en mening så där? sade Svante.

Under 52 morgonpromenader i ett gråregnigt Borås samtalar terriern Svante och hans husse Stefan om livet, kärleken och konsten, om sprit, fotboll och mat och om litteraturens roll i tillvaron. Vi får följa deras kärleksfulla gnabbande ända fram till det definitiva slutet.

"Det behövs en hund för att allt det mänskliga i kulturens värld ska uppenbaras!" Ur förordet av Göran Greider. Oemotståndligt eller hur?

Hund

Om man har eller har haft förmånen att få leva tillsammans med hundar har man inte svårt att förstå varför Marleys familj inte ger upp. Just detta måste vara helt obegripligt för andra än hundmänniskor. Följ Marley och hans familj. Skratta, gråt och njut. Den kom förra året och finns i pocket. Marley och jag: livet och kärleken med världens värsta hund av husse John Grogan

Vår är inte som Marley, tack och lov