Tummen ner

Jag har nu läst två recensioner av Henning Mankells senaste bok, den sista i serien om Kurt Wallander, Den orolige mannen. Båda recensionerna var påtagligt ljumma (SvD och Gefle Dagblad). Bland annat påtalades det dåliga språket, längden och slarvet.

Det märkliga är att recensenterna är så överslätande i sin attityd. Borde inte större krav kunna ställas på en erkänd och erfaren författare? Jag tycker att också Leif GW Persson har chanserat avsevärt med de senaste böckerna, men även han blir liksom ursäktad. För att inte tala om Marianne Fredrikssons sista roman, Skilda verkligheter, som enligt min mening aldrig borde getts ut. Rent pinsamt dålig.

Man undrar...